jag är vansinnigt förtjust i stearinljus. riktigt stearin ska det vara. inte paraffin och sånt där annat trams. varför? orsakerna är många. stearin varar längre till exempel. och brukar inte rinna. så mycket iallafall. men den allra största orsaken är att ett blockljus i stearin som får brinna orört blir vackert. det blir liksom en spetskrage runt om. det är så vansinnigt vackert. skört. fint. försiktigt i all sin enkelhet med den vackra ljuslågan som brinner där innanför spetsen.

jag hade middag för vänner hemma förra vintern. och hade några sådana där fina spetsljus. oskar, kompis med min dotter och son till mina vänner, stod och pratade och p i l l a d e under tiden sönder stearinspetsen. katastrof. typ. nåja, ilandsproblem. men katastrof never-the-less.

ljusen hade jag köpt i köpenhamn. på irma av alla ställen. och tåget till köpenhamn tog jag och letade och letade efter dessa ljus. som var slut.

i vintras blev det ett nytt försök med besök hos ett antal irma letandes efter stearinblockljus. men de fanns inte att finna någonstans. under tiden som gått hade tydligen ljusbolaget blivit uppköpt av ett annat ljusbolag och just dessa stearinblockljus var tagna ur produktion. buhuuu…

men så besökte jag Formexmässan för några veckor sedan. ha ha. vad fann jag där om inte en utställare som hade gjort ljuslyktor i benporslin (jag älskar benporslin också – det tunna fina starka materialet) som såg ut som mina stearinspetsar. tack pipivång!