Marmelad eller sylt.
High tea. Eller i alla fall five o’clock tea med scones och clotted cream och sylt tyckte jag skulle passa bra en dag runt 17.00-tiden. Sagt och gjort. Nu skulle jag njuta. Satte mig i de koloniala stolarna på den koloniala terrassen på det koloniala hotellet och beställde det goda.
Jag fick vänta en stund men det var helt Ok för det var en varm eftermiddagsbris och jag satt där i mitt koloniala lilla paradis. Och sen kommer den jättegulliga servitören och ger mig te. Häller upp. Häller i lite mjölk. Och går sin väg.
Sedan kommer nästa jättegulliga servitör med scones. Och sylt. Så jag ber lite kolonialt vänligt sådär, om clotted cream. Och han fattar såklart inte vad jag pratar om. Så jag förklarar att clotted cream är nästan som smör men det är inte smör (jag gillar visserligen smör men kanske clotted cream passar bättre till klassiska koloniala scones och ”High Tea”?). Och sen fortsätter jag och ber om varma scones. Istället för kalla.
Och den nya gulliga servitören går iväg och ska värma mina scones. Kommer tillbaka med fyra likaledes kalla scones. Så nu har jag alltså kallt te (väntetiden!) och fyra kalla scones. Och smör istället för clotted cream.
Och sylt.
Skam den som ger sig tänkte jag. Jag har ju faktiskt smakat nybakade scones här. Flera gånger till och med – även om det var förra året – och de var ljuvliga (scones är ju ljuvliga när de kommer ur ugnen, några timmar sedan kan man mest slåss med dem tycker jag).
En vecka senare kom jag alltså tillbaka. Beställde samma grej igen. Fick kalla scones (när i hela friden bakar de sconesen?), varmt och gott te, en klick vispgrädde (!) och två små förpackningar, den ena med apelsinmarmelad och den andra med ”Strawberry coloured melon jam”. Brrrr..
Förra veckan fick jag i alla fall sylt!
By the way
När man inte avnjuter jordgubbsfärgad melonmarmelad (Hmm!) så föreslår jag hjortronsylt (vet inte om det är det bästa till scones men det finns ju annat att njuta av).
Hjortronsylt är något av det godaste jag vet. Men inte burkvarianten. Endera kämpar jag desperat för att hitta någon som ska till/från Norrland eller Värmland eller nåt och kan hitta lite färska till mig eller också köper jag frusna.
Sen kommer det fina i kråksången: I med hjortronen i en gryta, sätt på värmen (inte vet jag, lite lagom blir väl bra), i med lite socker (nej, inte fifty-fifty, lite grand så att sylten inte smakar alltför syrligt, men det ska ju fortfarande smaka hjortron, inte socker).
Rör lite försiktigt en stund men krossa inte de vackra hjortronen. Ta grytan från spisen när du tycker att det är lämpligt och ser vackert ut. Häll i hjortronsylten i en ordentligt rengjord (med hett vatten) glasburk. Låt svalna. Lock på. In i kylen. Och ät upp den fort. Inga konserveringsmedel så det här är en färskvara. Det borde inte ta så lång tid att äta upp det här!
Jag älskar hjortronsylt till plättar, såna där minipannkakor (jag kan varmt rekommendera ett plättjärn). Det här är nåt som min mormor Astrid alltid serverade när vi kom och hälsade på. Ah, memories!
Leave a Reply